det känns som att vi äntligen börjar få till en trygg platsliggning. nu ligger fokus på att hålla ner huvudet mot marken och då blir det inte någon tankekraft över till att pipa - det känns mycket lovande.
hon reagerar fortfarande lite på skotten, men vem gör inte det, och huvudet åker ner igen strax därpå. målet är förstås att huvudet inte ska lyftas alls, och en vacker dag landar vi nog där.
budföringen gick väldigt bra. jag fortfarande inte längre ifrån än sådär 15 meter så att jag har möjlighet att korrigera henne om hon skulle se ut att vara på väg att tjuvstarta från mottagaren. förhoppningsvis får vi så småningom till en trygghet i att sitta kvar och vänta på kommando - även med mig på längre avstånd.
i torsdags träffades vi med träningsgruppen, och det är fullkomligt underbart när man inte behöver bylta på sig upp till öronen om kvällarna längre - välkommen våren!
vi la en hel del tid på linförighet med kommenderingar och störning.. tack till dan, som orkade stå och rabbla kommandon utan att jag ens gjorde som han sa!
det där med långsam marsch är verkligen nyttigt för oss - för att få ner intensiteten och höja koncentrationen. jag skulle bara önska att det kunde gå lika fint i tävlingssammanhang (läs: att matte kunde få kontroll över sina usla tävlingsnerver).
vi körde också lite kryp, men här kom vi i konflikt eftersom vi drillat "hakan i backen" så hårt på sistone att huvudet åkte ner och det var svårt att få med henne i rörelsen framåt.
jag vill inte bråka med henne om det, så jag tar till mig tipset om att istället träna kryp i hemmamiljö för att få isär de olika momenten.
för fjärrdirigeringen är målet nu att få in skiftet ligg-stå med "frusna" framtassar.
det blir en del bröt och bråk, men det går framåt och det ska nog inte vara några problem när polletten väl trillar ner om vilken som är rätt teknik att använda..
hon vill ju göra rätt - och jag märker på henne att hon blir stressad och olycklig när hon inte lyckas knäcka koden till hur jag vill att hon ska göra. tålamod och åter tålamod så ska det nog gå vägen.
i söndags var det slyröjning på klubben där skogsmaskinerna gått fram - det är så roligt att se allt som hänt sedan sist varje gång man kommer dit!
det hela kommer till slut att resultera i två nya stora grusplaner, en ny agilityplan och nya parkeringar.
riktigt häftigt att se det hela växa fram - heja gmbk!
vi körde ett litet lydnadspass efteråt där vi mest la tid på ligg-stå skiften.
på hemvägen la vi ett kort spår med målet att koncentrera sig på att hålla sig kvar i spårkärnan - planen var att förstärka tanken "man vet aldrig vad som kan dyka upp i kärnan, så det är bäst att hålla sig där", vilket lyckades väldigt bra med mycket belöningar i spåret.
nu blir det ett par dagar i kära oslo innan det är helg och vi ger oss ut på nya äventyr!
ha det gott så länge//
EN:NA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar