träningsgruppen startar i februari och då har vi också genomfört årets första tävling, som dessutom blir vår första start i lydnadsklass II, i mullsjö.
jag tänker inte sätta upp några höga krav på tävlingen, utan se det som ett avstamp för kommande säsong, och en liten avstämning på hur vi ligger till och vad vi har tappat under uppehållet.
den nya klassen kommer innebära två nya moment och det ska bli spännande att se hur vi hanterar detta..
sändande till rutan kör vi fortfarande väldigt basic, och hon har inte riktigt knäckt den koden ännu. det är ingenting jag vill stressa fram, utan vi tar det i små steg så får polletten trilla när den trillar.
fjärrdirigeringen fungerar hyffsat bra.. i alla fall på träning. sedan får vi se hur tävlingsnerverna spökar till det.
några träningar har vi hunnit med, och jag irriterar mig på mig själv för att jag ofta skyndar iväg i moment som jag vet att hon kan, istället för att ta det lugnt och metodiskt, och skapa trygghet i när hon gör rätt - jag märker ju så tydligt att ljuden minskar när hon är säker på vad hon förväntas göra. varför kan jag inte bara slappna av och ägna lite mer kvalitetstid åt varje moment? kanske ska avlägga ett något försenat nyårslöfte om att bli bättre på detta..
i helgen blev det ett litet spår.
min plan var att lägga ett enkelt spår som lite uppvärmning..
jag startade i uppförsbacke för att hon inte skulle rusa iväg i starten.. men efter detta insåg jag att min plan skulle misslyckas totalt! överallt gick korsande spår av både människor och rådjur.
funderade på att avbryta och välja en annan plats, men nyfikenheten tog snabbt överhanden - "hur skulle hon tackla det här?"
det blev ett 400 meters-spår i gles skog, en hel del backar och en hel massa korsande spår.
liggtiden blev 40 minuter och starten gick precis som planerat - hon var fokuserad på uppgiften och satte sig tydligt i spårkärnan med en gång.
väl över kullen reagerade hon inte ens på de korsande spåren utan körde på som en ångvält över stock och sten..
det var bara i en korsning som hon blev lite fundersam.. luktade några steg i stigen och hittade sedan tillbaka till rätt spår. jag blev alldeles lycklig i hela kroppen!
med alltför mycket lyckorus i kroppen lät jag henne köra på lite väl snabbt vilket tyvärr resulterade i en missad vinkel, och jag fick hjälpa henne tillbaka på rätt väg - men jag är ändå hur nöjd som helst.
det var så roligt att se henne stanna upp och tänka efter, för att sedan sätta fart igen..
att vi inte spårat på över två månader märktes inte mycket.
 |
| ..skönt med draghjälp i uppförsbacken |
det är fantastiskt roligt att komma igång igen, och jag har höga förväntningar på våra prestationer under året; LPII och uppflytt till högre klass i spåret hade suttit fint!
det står ju i alla fall helt klart att det bara är jag som kan begränsa våra framgångar - för det är sannerligen inte hunden med arbetsviljan utan ände!
 |
| ..bara lite arrangerat |
//EN:NA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar